Men aja! Har man en Madde så löser det sig!

Härligt Sverige! Jag visste att vi skulle ta dem, jag visste bara inte när. Men innan jag sprang iväg till sara var mina päron lite bummed för att jag inte skulle vara hemma och tjoa men då sa jag "Men jag kommer hem och tjoar för er när vi har vunnit". Och det gjorde jag.
   Sara och jag var som tokiga när chippen, tror jag det var, sparkade bollen över paraguays målis huvud och sedan vidare. "JAAAAA!!! DET BLEV MÅL!!! WOHOOOO!"... sedan tittade vi på teven igen (någon minut senare) och undrade varför alla såg så deppiga ut. Det var inte mål. Någon paraguayare (ja, det heter paraguayare, vi kollade upp det) hade kickat bort bollen i sista stund. Fy F*N va snopet. varken sara eller jag hade sett det så vi hoppade och skrek av glädje innan vi insåg att det faktiskt inte var nåt att vara glad för.
   Men Ljungberg! Åh, vår räddning! Då kontrollerade vi så att det verkligen var mål innan vi började hoppa och skrika.

Idag har jag även blekt slingor i håret. Det syns typ inte. men det är en nyans ljusare.. jaja lite nyanser på det hela iaf.

Stockholm imorrn.
Sara imorrn.
Astrid på lördag.
Astrid orientering på söndag.
Sängen nu.