Men aja! Har man en Madde så löser det sig!

Fan vad jag är elak. Jag ringer runt till halva stan klockan tio i nio på morgonen dagen efter krogen för att få tag på Astrid som inte svarar på sin mobil. Ringde till Karin som frågade Carl som inte hade hennes nummer, inte heller hennes pojkvän Mats nummer, men han hade Kreugers nummer och Kreuger hade förmodligen Johannas nummer och Astrid sover hos Johanna, men Kreuger hade inte Johannas nummer, och inte heller Mats, så nu är jag där jag började igen. Ringde förresten till Elsa också om hon hade Johannas nummer men Elsas mobil var avstängd. Jag måste få tag på Astrid NU! Svara människa! Om inte för min skull så för dina kompisars och deras kompisars skull!

Hoppas hon svarar SNART annars är jag typ död.


Senare:
Måste börja detta "senare"inlägg med att vi var ute och svirade igår, jag, Elsa Astrid m.fl. för att fira vår älskade Elsas födelsedag (som är idag) Grattis Äls!! Det är en lång historia om hur vi kom in på lotus som kanske är sådär halvintressant för de som inte var där. Man jag tycker den va bra. Men den historian drar jag nån annan gång.

Jo, anledningen til att jag hade en dator var att Astrid sa att hon var nära katte natten innan så jag gick till Katte där, tack och lov, ekporten var öppn trots att det är studiedag idag. Katte i mitt hjärta! men aja.

Det löste sig till slut. Jag kom på att man kunde ju faktist få nummer från eniro! Sökte på Johannas namn men det fanns ingen sådan Johanna så det sket sig. Men så kom jag på att Aha! Man kan ju faktist kolla vad Johannas pojkvän heter och kolla om hans nummer fanns hos eniro. Så med lite hjälp av Facebook och eniro så fick jag till slut tag i johanna och därmed också astrid och så hade jag mitt busskort inom fem minuter (de bodde löjligt nära katte)!

Tog en promenad från Katte till Rickomberga för att lämna busskortet hos mor på hennes jobb. Det var vackert väder, solen lyste, luften var frisk, de vackra höstträden släppte ifrån sig ett skimmrande regn av fallande löv och jag hade trevlig musik att lyssna på, så promenaden var inte för hemsk. det enda var att jag frös om händerna för nu är det höst. på RIKTIGT.

Väl hos mamma fick jag mysa och leka med de små knattarna som är där, och gud va de är små! Och många! som myror nästan. En hyperknatte sprang omkring och busade och blev en polis som pangade på ett spöke, sen var han plötsligt en farlig drake. Jag blev mördad av en drygt halvmeter lång drake i blå gallonbyxor. Sen fick jag absolut inte resa på mig, jag var ju död! Så jag fick ligga med ryggen böjd över träbordet med tungan utsträckt. Det var en envis unge.
En annan flick var supersöt. "Vad heter din mamma?" "Min mamma heter birgitta! Det här är min mamma"(jag klappar på mammas arm för at visa min tillhörighet) "Jaha" sa flickan med ett stort leende. Sen pratade vi om att vi hade blåa ögon, mamma och jag, och att lillflickan hade bruna. Sen sa hon att hon gillade mig! Naww vad söt!  Mamma lade till att "vet du, jag tycker också om henne". Man blir glad när folk säger att de tycker om en. Jag måste dit och förgylla deras närvaro nån mer gång. Måndag kanske. Då är jag ju ledig! då kan jag få ännu fler kramar av snoriga små ungar (inte snoriga småungar för det låter negativt, och inte heller små snorungar för så var det inte, det var just ungar som var små och snoriga. Det är ju faktiskt höst)

Nä nu ska jag vara duktig och skriva min biologilabrapport. Blir jag klar idag så blir jag grymt glad!

Ps. Jag tycker ju om att blogga! hur kunde jag hålla mig borta så länge?!